Logotype
Logotype

Riskutredning

Lagen (SFS 2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor (LBE) säger i 7 § att "Den som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt lagen ska se till att det finns tillfredsställande utredning om riskerna för olyckor och skador på liv, hälsa, miljö eller egendom som kan uppkomma genom brand eller explosion orsakad av brandfarliga eller explosiva varor samt om konsekvenserna av sådana händelser."

Riskutredning ska bifogas tillståndsansökan. Dokumenterad utredning behövs endast om hanteringen av brandfarliga vätska eller explosiv vara är tillståndspliktig.

Riskutredningens omfattning kan variera och anpassas utifrån verksamhetens komplexitet.

Riskutredning för hanteringen

Den som yrkesmässigt hanterar brandfarlig eller explosiv vara ska i enlighet med LBE se till att det finns en tillfredsställande riskutredning. Denna ska visa att de brandfarliga och explosiva varorna kan hanteras på ett betryggande sätt. 

Riskutredningen ska göras tillsammans med berörd personal och hållas tillgänglig för både personalen och tillsynsmyndigheterna. 

Kravet på riskutredningen innebär att den som bedriver tillståndspliktig verksamhet enligt LBE ska granska och utreda sin egen verksamhet för att identifiera påtagliga risker, riskutredningen ska spegla den verksamhet som bedrivs och det är hanteringens faktiska risknivå som styr hur och i vilken omfattning utredningen utförs.

De risker som upptäcks i hanteringen ska värderas och presenteras i utredningen. Syftet med riskanalysen är att verksamheten själv ska vara medveten om vilka risker som deras hantering medför, den ska även påvisa att verksamheten hanterar de brandfarliga varorna på ett betryggande och lagenligt sätt. 

Riskutredningen bör ses över vid ny prövning av tillstånd, inför förändringar som kan påverka säkerheten, och när det i övrigt bedöms behövligt. Utöver dessa anledningar utgör erfarenheter, till exempel i form av olycks- eller tillbudsrapporter, också anledning till en ny eller reviderad utredning. 

Riskutredningen behöver regelbundet uppdateras för att verksamheten ska uppfylla kravet i 7 § LBE. Begreppet ”tillfredsställande utredning om riskerna för brand eller explosion” innebär att verksamhetens risker och hur de reducerats eller eliminerats ska redogöras men även att de som yrkesmässigt hanterar brandfarlig eller explosiv vara ska veta vilka risker hanteringen innebär.  Detta medför att de som hanterar varorna måste veta vilka egenskaper varorna har och vilka risker dessa innebär, med andra ord ha den kompetens som 8 § LBE kräver.

I riskutredningen bör också underhåll av utrustning och anläggning, rutiner, och instruktioner ingå när det är tillämpbart.

Vid upprättande av en riskutredning ska föreståndare eller andra ​medarbetare medverka så utredningen blir anpassad för verksamheten. Riskanalysen bör åtminstone innehålla:

  • Hur gällande lagstiftning uppfylls.
  • De hanterade varornas egenskaper och risker.
  • Olycksförebyggande åtgärder, såväl tekniska som administrativa.
  • Anläggningens uppbyggnad, funktion och drift.
  • Vilka åtgärder som behöver vidtas vid störningar, haverier och olyckor.

Även en verksamhet uteslutande uppfyller de krav som ställs i föreskrifter, normer, och andra anvisningar behöver en riskanalys genomföras. Exempelvis kan gasolhanteringen vid en restaurang uppfylla FGA 2020 (ett exempel på en norm) på alla punkter, verksamheten behöver dock fortfarande beskriva vilka delar av normen som applicerats och hur de uppfyllts, även drift- och underhållsrutiner behöver redovisas då delar av dessa inte berörs av normen. Vissa delar av riskutredningen kan alltså förenklas om de utförs enligt normer, standarder, och allmänna råd. Kravet på riskutredning kvarstår dock och det ska fortfarande presenteras hur kraven uppfylls och även de delar som inte berörs av normen, exempelvis att vissa risker reduceras genom instruktioner och rutiner. Följande anledningar kan medföra en förenklad riskanalys:

  • Normer eller standarder följs, dessa ska vara direkt tillämpliga på hanteringen och omfatta skydd mot brand eller explosion, riskutredningen anses då vara uppfylld för den specifika delen..
  • Hanteringen på en bensinstation följer rekommendationerna i MSB:s allmänna råd om bensinstationer.
  • Vid förvärv av en cistern, konstateras att den uppfyller kraven i MSBFS 2014:5. Då behöver inte någon särskild riskutredning i fråga om cisternens konstruktion göras.
  • Det finns fler områden där andra föreskrifter, standarder eller normer reglerar hur hanteringen från risksynpunkt ska ske de berörda delarna av hanteringen anses ha berörts i riskanalysen.

När riskanalysen är gjord, bör den visa på alla de för säkerheten väsentliga brand- och explosionsrisker som har identifierats och bedömts. Dokumentet bör även innehålla förutsättningarna för riskanalysen samt på vilka grunder bedömningarna är gjorda: det räcker inte att bara presentera slutsatser. 

Riskutredningen ska alltid hållas aktuell och spegla den verkliga risksituationen. Det är därför viktigt att revidera utredningen även när risknivån sjunker.

Klassningsplaner enligt föreskrifterna SRVFS 2004:7.

En verksamhetsutövare ska i syfte att förebygga explosioner vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder i angiven ordning för att förhindra att explosiv atmosfär bildas eller, om verksamhetens art inte medger detta, undvika att explosiv atmosfär antänds och begränsa skadorna om en explosiv atmosfär antänds.

Vid behov ska även åtgärder vidtas för att förebygga spridning av explosioner i byggnader, processenheter och ledningar.

För att förebygga risk för explosion ska verksamhetsutövaren hindra att materiel som kan medföra gnistbildning eller låga införs i klassat område eller att fel utrustning monteras inom området. Därför ska klassningsplan genomföras för att redovisa riskzonerna.

Vid gas eller vätska behövs klassningsplan vanligen inte för:

  • Bostäder.
  • Rum, utrymme eller område med enbart aerosolbehållare, engångsbehållare för gas, eller täta förpackningar med vätska.
  • Rum, utrymme eller område med enstaka lös gasbehållare, t.ex. flaska på svetskärra.
  • Icke anslutna lösa gasbehållare med fabriksförslutning som står i ventilerat utrymme.

Vid hantering av vätskor behövs vanligen inte klassningsplan för vätskor med flampunkt över 30 grader C förutom vid dimbildning, exempelvis vid sprutlackering och sprutrengöring. Vid uppvärmning av sådana vätskor ska dock klassningsplan upprättas då denna värms upp till mer än 5 grader under ämnets flampunkt.

Vid ansökan om tillstånd för tillfällig och kortvarig hantering av brandfarlig vara kan en förenklad riskutredning göras.